Michaela

Jag har fått sällskap av underbaraste RichMich. Han är på besök. Vi har precis varit ute och övningkört. Eller jag. Han har fått prova köra en sväng också, men jag känner att han måste växa på sig lite innan han ger sig ut i trafiken. Han är ju lite kort i rocken för att nå både till pedalerna och ratten. Nu är vi hemma och myser. Äntligen lite sällskap här (även om jag varit hos Karin i helgen). Han är lite som ett barn eller husdjur, fast det är skönt, man behöver inte mata, gå ut med, natta eller hämta på dagis. Jag gillar RichMich.  





Annars. Jobbet går bra, bilen rullar, kaffet håller sig varmt!? För mig med faktiskt! Mår riktigt bra. 
 
Dagens fundering/impression/händelse...
Det slog mig faktiskt här; jag var tvungen att äta lite snabbt innan vi började köra idag, blev snabbmat på Max. Lite jobbigt ställe det där. Hur som, bakom mig i kön stod det två döva. Och "pratade" med varandra. Jag måste säga att jag är sjukt imponerad av dessa människor som inte hör ett skit. Men har ändå världens diskussion. Och dom kan ju verkligen prata om exakt vad som helst. Inför (nästan) vilka som helst. Om vad som helst (igen)! Hur skönt borde inte det vara egentligen? Ok om man själv har lärt sig en del tecken, men när de döva babblar på ordentligt,  då är man screwed! Det är coolt. Framför mig stod det tre fjortisar som höll på att fota sig med sin mobilkamera. Jag såg att de döva sneglade på dom, eller på mig?, och "sa" nåt. Fnissa till. Nice ju! Skulle jag också vilja kunna göra. Fnissa åt saker och ting utan att folk vet att det är dom/det jag fnissar åt. Lite som när man är utomlands. Hoppas dom inte spana in mig och "sa" nåt bara. Hm.